Halv åtta hos någon

Godmorgon..
Tur det finns kaffe och en inglasad balkong nu.
Förlänger sommaren med en filt. Regnet och blåsten är välkommen.
Enkelt att tycka om regn när man skiter i allt vad smink och frisyr är och heter.

Varför gjorde jag kaffe efter kl 22.00 igår?
Helt onödigt eftersom jag låg klarvaken i sängen fram till alldeles för sent inatt.
Låg och tänkte på inget alls egentligen men var bara helt pigg.

Kände mig som en historia mamma berättat för mig om när jag var liten.
Jag var kanske två år och skulle sova i min spjälsäng.
Så går hon in för att titta till mig och då upptäcker hon mig i full färd med att göra kullerbyttor i den där lilla sängen.
Nöjd och glad men absolut inte trött någonstans.
 
Så kände jag mig inatt, minus kullerbyttor och jag kände mig varken nöjd eller missnöjd.
Bara pigg.
Lite grubblandes kanske. Mest för att energin fanns för det.
Kom på mig själv tänka på "halv åtta" och längta.
 
 
I våras skickade jag ett sms till Viktor.
"Hej! Vi tänkte köra halv åtta hos dig på tisdag. Är det okej för dig?"
 
Snälle Viktor sa ja såklart och fixade bästa middagen och en god dessert till oss hungriga vänner.
Det var början på veckans bästa.
 
Nu är vi sex personer som kör en vecka var och så går det runt så.
Reglerna är enkla.
 
Den som har halv åtta fixar allt med mat och disk.
Vi som kommer får gärna fråga om vi ska hjälpa till men det är bara en artighetsgrej.
Vi skulle aldrig lyfta ett finger.
 
Det är det bästa. 
Vi kommer som vi är.
Behöver inte anstränga oss och bli någon annan än exakt den man är just för stunden.
Ingen dresscode.
Behöver inte le och tjoa att allt är guld och gröna skogar om det inte är det.
Är man lite låg, har haft en jobbig dag eller sovit dåligt är det helt okej.
 
Behöver inte leverera en massa om man inte orkar.
Räcker att orka komma dit.
Livet känns alltid mycket lättare när vi ses.
Kramas och få vara med vänner som känner mig på riktigt.
Jag tror faktiskt att de gör det.
Skön och läskig känsla när människor gör det.
 
När vi stängde på jobbet i onsdags satt vi och snackade lite och jag frågade vem på jobbet alla skulle få veta mer om.
Ni vet sådär på djupet.
Fina Santina tänkte lite så tittade hon rakt på mig.
"Jag vill veta mer om Annie."
Va? Jag skrattade och skakade på huvudet.
"Jo men på riktigt. Du pratar en massa och skrattar jämt. Men du säger inget som är på riktigt."
Hon menade inte att jag var ytlig eller falsk. Bara hemlig.
Jag menar inget illa med att bara skratta eller babbla på heller.
 
Jag tycker att hemlig är det sista jag är.
Känner mig som en öppen bok.
Jag har inget filter.
Allt går alltid rakt in.
 
Men jag är kanske samtidigt mån om att hålla det där.
Visar hur jag mår med mitt kroppspråk men det stannar där. Det är inte meningen att vara svår. Att inte släppa in. Bara rädd för att göra det för jag vet att när jag sänker garden finns det inget filter kvar som kan skydda mig. 
 
Halv åtta var det ja..
Det är en känsla av trygghet och glädje när vi sitter där och pratar om konstiga saker och skrattar en massa.
Behöver man låna en tröja eller ett par raggsockar är det bara att gå till värdens garderob.
Vi slutar oftast i en hög i en soffa.
Kraschar där och bara är.
 
Det bästa med att ses så ofta är att vi slipper använda en timme till catch up.
Ni vet när alla måste redovisa vad som hänt senaste halvåret för det var SÅ längesen senast.
 
Vi tar vid där vi slutade för en vecka sedan och fortsätter bara.
Världen utanför stannar för några timmar.

Jag vet att jag kan vara dålig på att se och uppskatta bra saker i livet när jag känner mig låg.
Ni vet när filtret är extra tunt och det känns som att allt är jobbigt fast det kanske inte ens handlar om dig.

Nu måste jag fokusera på bodypump.
Smygstartat m nya men idag blir det hela nya realesen. 

Kom o svettas med mig!
Vill du inte svettas kan du alltid skratta åt den knäppa instruktören. ;)

Var dig själv, alla andra är upptagna.





 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0