.

God morgon. God kväll.

Trevlig helg?

Jag känner mig smått förvirrad just nu.

Äntligen tillbaka i den fantastiska resebubblan där dagarna bara flyter ihop och när jag känner att jag vill utöka

förvirringen så börjar jag fundera på vad klockan är hos dig och vilken dag det är hemma.

 

När vi landade i Sydney igår morse kunde jag äntligen andas normalt igen.

Flygningen mellan Singapore och Sydney var allt annat än trevlig.

Mycket turbulens och är det är jobbigt i vanliga fall, nu efter planet som störtade mellan Singapore och Jakarta kändes det inte bättre precis.

 

Kan ni snälla påminna mig om att jag ska ta itu med min flygrädsla när jag kommer hem?

Om jag gör som jag brukar när jag kommer hem och tänker att det är lugnt.

 

För det är inte lugnt, det är allt annat än lugnt när jag sitter där och helt på riktigt tror att jag kommer dö.

Jag googlar allt jag kan innan. Jag har nog läst all statestik som finns.

Risken att störta är 1:11 000 000

Om en person i USA flyger reguljärt varje dag ska den kunna hålla på i 29.000 år innan hen ska riskeras att förolyckas i en krasch.

 

10.000 m upp i luften hjälper det mig ingenting.

 

Flygningen mellan London och Singapore var behaglig.

Lång men utan en massa turbulens så den kändes bra.

Besättningen visste att jag var rädd så en kille kom och satte sig hos mig innan start och pratade.

Sedan var alla i min närhet väldigt engagerade i mig resten av resan. :)

 

Väl på marken kunde jag känna glädjen efter all längtan.

Äntligen tillbaka i Sydney.

Det var längesen.

Kändes som gårdagen aldrig skulle ta slut.

Resande fot i typ 30 timmar.

Så med få timmar sömn i bagaget hittade vi ett hostel som hade plats för oss.

Blev påmind om varför jag älskar Australien. Dessa trevliga människor överallt!

 

Vi fikade, strosade runt, däckade i en park.

Jag råkade spilla en halv kaffe över mina kläder utan att först märka något. Då är man trött.

 

Somnade med kläderna på innan middagen och vaknade 19.30 lagom till att alla på vårt hostel började förfesta.

 

Gick ut med håret på svaj, kudden i HELA ansiktet och sovmärken längs med hela kinden och nacken.

Weeell hello...

Sällan känt mig hetare faktiskt.

 

 

Att gå ut och äta var inte längre ett alternativ. Alldeles för trötta för att tänka på mat.

Vi kollade på film, åt en banan, jag jagade en kackerlacka och stackars Sanna fick panik och klättrade upp i min säng.

Jag skulle aldrig sagt att den var där..

Försökte övertyga Sanna om att det inte skulle komma in några fler.

Det gick hellre än bra.

Det hela resulterade i att vi sov med stängt fönster inatt.

Det var inte alls varmt faktiskt..

 Stackars Sanna sov max två timmar inatt.

Hon kommer vara proffs på kryp när vi kommer hem. :)

 

Jag lyckades somna trots hettan och när jag vaknade med den gamla ressvetten plus den nya kände jag mer för att duscha än att springa men jag tog mig ut ändå.

 

Sprang upp till Hyde park och den där första löpturen gjorde mig till människa igen.

Solen, musiken och skorna mot asfalten är det som alltid får mig på det bästa humöret.

 

Efter en kall dusch checkade vi ut och jag fick en stor fruktsallad med yoghurt och en kaffe på det.

 

Svårt att vara missnöjd då.

 

Nu ska vi checka in på vårt hostel där vi ska bo kommande månaden.

SEN stranden!

Som vi har längtat!!!!

 

Puss på er!