De där glädjetårarna borde vara fridlysta

Gråter du ofta?
Gråter du i smyg eller har du vänner med tröstande axlar?

Tar du emot tröst eller drar du dig undan? 
Jag är lite både ock.
Brukar hålla mig och det som gör mig ledsen i min egen zon.
Jag har däremot inget pokerface.
Inget, nada, zero what so ever.

Får jag den där intensiva blicken eller den där varma handen på ryggen så rasar jag på mindre än två sekunder.

Som ett barn ni vet.
Mår illa när jag åker bil, kliar sönder alla sår jag får så ärren bara blir fler, skrattar med hela ansiktet och gråter med lika mycket energi. Oftast.

Sitter jag på pendeln eller bussen stirrar jag intensivt ut genom fönstret o torkar envist bort tårarna när de vägrar ta slut.

Igår skrev Sanna att jag skulle få en present idag.
Man får inte säga sånt till mig innan.
Blir helt till mig och nyfiken.
Som ett barn ja..

Idag låg en tavla på skrivbordet och väntade på mig. 
Vet inte vad jag väntade mig..
En paradisbild från Aitutaki eller L.A kanske.. 
Hade blivit glad för både och.

Vänder på ramen o ser ett målat porträtt av Mig och Ailess. I en karta där vi motsvarar Tanzania och lite till 😉

Jag fick inte luft.
Stirrade på tavlan och ropade efter Sanna. Kramade henne och kände hur tårarna kom. Klarade precis att hålla mig men ni vet när det bara kommer så mkt glädje och kärlek att det enda som kommer fram är tårar?

Det är sällan jag gråter av lycka.
Senast var nog när jag och Sanna återförenades på jobbet efter vår resa när jag avslutat resan ensam i Afrika.

Då sprang vi mot varandra o när Sanna kramade mig så hårt och jag hörde henne snyfta smittade det av sig.

Jag har gråtit när jag mött Linnea på Arlanda. 
Så mina glädjetårar handlar mycket om Afrika och mina vänner.

Den där presenten gjorde hela min eftermiddag,kväll och allt..

Vet inte hur jag fått så fina vänner i mitt liv men jag tar er inte för givet.

Lovar.
Ska hänga upp tavlan vid sängen. Saknar Afrika av hela mitt hjärta nu och det är ovärdeligt att ha vänner som ser och förstår den längtan. 

Tack Sanna jag älskar dig.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0