.

Känner mig som en text av Melissa Horn när jag skriver sådär.

Men det är nog så långt våra likheter sträcker sig.

Jag gillar hennes humor dock. Det lilla jag hört i mellansnacket mellan låtarna.

Om hur relationer var lättare att hålla ihop när man var liten.

För att man pratade mer innan man blev ihop än efter."

 

Läste igenom lite gamla inlägg och fastnade för texten ovan. Den skrev jag förra sommaren när jag satt på tåget

till västkusten. Minns det så tydligt.

Klarblå himmel o varmt.

Pappa fick komma och hämta mig i Munkedal för att tåget gick sönder och ersättningsbussen lös

med sin frånvaro.

Tack SJ. Ni håller alltid vad ni inte lovar.

Föredrar ändå tåget framför flyget. Slippa dödsångesten.

 

Sitter på balkongen.

Som en björn i min onepiece.

Sista dagen med skoleleverna på simskolan.

Var så nära att börja gråta när jag kramade alla i första gruppen.

Jag är sämst i världen på avsked och avslut.

Ni som känner mig vet.

Skippar helst hela grejen.

Jag har ju mitt älskade halsband.

 

"Frankly my dear, I don´t give a damn."

Stämmer dåligt just då kan jag lova.

 

Ibland funderar jag på hur jag kan vara instruktör.

Leda massa människor och stå i centrum.

Inte bara trams och lek utan med pressen det för med sig.

Ikväll körde jag 55 min Bodypump och vid ett tillfälle under tricepslåten sneglade jag i spegeln så

jag stod bra och såg hur jag pratade.

Aldrig tänkt på att det bara är jag som pratar under passet. Att det är jag som leder deltagarna.

Det är runt mina öron headsetet sitter och jag insåg att den tjejen i spegeln inte är jag.

 

Annie till utseende och röst men det är inte jag.

Annie skulle inte våga stå där.

Du tror kanske att hon alltid är kaxig och älskar att synas men det är det du ser.

Inte det jag känner.

Varje kvartal eller utbildning vill jag sitta längst bak och vara osynlig.

Tycker det är jobbigt att synas.

"Tänk om de inte gillar mig?"

 

Jag klär mig som jag vill, jag skrattar högt när man ska vara tyst och jag gråter alltför ofta

på pendeltåget.

"Om du letar efter nån som går att ändra på, då ska du inte välja mig."

Håller med Melissa Horn just där.

"Frankly ni vet.."

 

Det är något annat med att inte bli accepterad för hur man sköter sitt jobb eller lämnad av någon man bryr sig om.

 

Ibland gör jag oväntade saker bara för att ingen riktigt ska tro att de känner mig på riktigt.

För jag är rädd att bli tröttnad på.

Det sitter i mig.

Så jag slåss med demoner och försöker sänka garden.

Lite i taget.

Det är en svår kombo att tycka om sig själv och vara rädd att inte räcka till.

Jag tror det är viktigt att skilja på de sakerna.

Att stå upp för vem man är och veta vem man vill vara gör inte per automatik

att det alltid är vare sig enkelt eller 

självklart. 

Det är lätt att bestämma åt andra vem som borde vara nöjd eller inte.

"Hon som är så eller han som ser ut så borde vara nöjd"

Vi har aldrig rätt att göra den bedömningen. 

Vi kan bara göra vårt bästa för att vara personen vi vill vakna med varje morgon och somna med varje kväll.

Umgås med människor som accepterar dig för allt du är.

Tolerera inget annat. 

Kärlek!