.

"Gyllenbrun hy, fräknar och riktigt fräsch"

 

Jag skulle ljuga om jag sa att jag trivs med min blåvita färg i mitten av november.

Känner mig glåmig, skabbig och allmänt sliten.

 

Har alltid älskat solen och havet. 

Bränna sig är alltid trist men annars är solen nice.

 

Solbrillor och hatt var inte för mig.

Solkräm i bästa fall och i så fall på sin höjd spf 30

 

Förra året när jag och Sanna spenderade en månad i Australien och en månad på söderhavsöarna tyckte vi att vi var smarta. Smörjde oss noga men likförbannat så solade vi. Låg i solen alldeles för många timmar varje dag.

För brännan är ju SÅ nice.

 

Jag har aldrig varit så brun som jag var på Aitutaki.

"Hej pepparkaka"

1,5 vecka senare landade jag i Tanzania.

Då var 80% av färgen borta igen.

Som efter alla semestrar,

Färgen borta men allt annat kvar-

Ljuvliga minnen och i värsta fall en 

påbörjad hudcancer.

 

Imorgon är det två veckor sedan vi landade i Sverige efter årets Tanzania besök.

Idag kan man inte se på min kropp att jag varit i Afrika 3 veckor.

Jag var smartare nu. Låg mycket i skuggan och smörjde noga.

Tyvärr alldeles för sällan med 50+

Det betyder INTE att jag inte njöt varenda sekund.

Det betyder inte att det inte var tre underbara veckor.

Blir varm i hjärtat när jag tänker på hur Nema trött och nyvaken gick fram och tog Martins hand hans första dag på barnhemmet.

Det är DEN känslan som sitter kvar länge. Inte solandet och brännan.

 

Vet inte varför det ska vara så jävla inne med solbränna?

Ett ständigt mode.

"Vad brun och snygg du är"

Då har semestern varit lyckad.

 

"Du är inte så brun..

Har du verkligen haft det bra?!"

Är man inte brun har man haft en kass semester?

 

Igår såg jag en film från förra året på barnhemmet.

Jag såg inte om jag var brun eller inte. Jämfört med Nema i knäet är jag ändå alltid vit :)

Det spelade ingen roll för på mindre än en sekund var jag hos henne i tanken.

Saknar dem och saknar att vara ledig.

TYVÄRR så saknar jag solen och att ha lite fräknar på näsan.

 

Jag är verkligen emot nyårslöften, måsten och annat som får oss att känna oss

kassa men jag har lovat mig själv att sluta jobba bränna på sommaren och semestern.

 

Hädanefter är det 50+ som gäller.

Keps och glajjor på mitt på dagen.

 

Min nya innelista:

1:Skuggan!

2:Skuggan!

3:Solfaktor 50+

4:Keps

5:Solglajjor

 

 Skuggan är det nya svarta.

Hudcancer kommer öka massor framöver och jag vill banka skallen i väggen för hur dum

jag har varit hela mitt liv.

Jag är inte ensam.

 

Det sjuka är att i stort sett ALLA vet detta.

 

Inget av detta är någon nyhet för oss men likförbannat ligger man där i solen några gånger

per år, MINST.

 

Och vi fortsätter ge komplimanger till solbrända kroppar.

Vilket gör att trenden aldrig svalnar.

Det kommer att vara hett att vara knallbrun så länge vi hyllar det.

 

Nästa gång jag kommer hem från en resa vill jag inte höra ett ord om färgen på mitt skinn.

Man kan säga att en människa är fin ändå.

Jag sminkade mig lite i högstadiet men slutade för jag insåg att det inte var för mig.

Jag föredrar det naturligt och jag har hittat någon som älskar mig just för att jag är naturlig.

Jag gillar naturligt och då borde jag inte jaga efter en bränna som min hud inte mår bra utav! 

 

Efter nästa resa vill jag ha en kram och kanske frågan 

"Har du haft det bra?"

Gärna en kommentar att du saknat mig (om du har det alltså) ;)

Det räcker.

När mina kollegor och vänner kommer från sina semestrar i fortsättningen ska jag göra så.

Vissa kommer säkert tro att jag är bitter över deras bränna då men så får det vara.

 

Jag vill bara att de ska leva längre och veta att de är fina som de är.

Blåvita, bruna, svarta eller benvita - 

I don´t give a damn.

 

Man kan inte göra om och göra rätt för alla år som gått men man kan alltid bättra sig och hoppas att det

räcker.

 

Var rädd om era kroppar.

Får du en kallelse av sjukhuset- GÅ.

Skjut inte upp din egen hälsa med tänket 

"Jag hinner inte, det händer inte mig."

 

Ta hand om dig och dina nära.

Livet är skört men även underbart.