om alla var lite mongo ändå...

Jag vet att jag nu kanske är ute på riktigt hal is och att det jag nu skriver kan uppröra vissa men jag hoppas att mitt budskap når fram och tolkas på rätt sätt, eller såsom jag menar..

Jag tror helt seriöst att vi människor skulle må mycket bättre och världen vara bättre om vi alla var lite,,, ja inte mongolida eller hjärnskadade men om vi bara kunde få ett uns av deras levnadsglädje och goda hjärtan..

För många av dessa underbara människor, som lider av någon cp skada eller handikapp, ja vi säger "lider av" för det är vad vi dagligen tar för givet att de gör bara för att de inte är precis som "oss vanliga", va fan det nu ska betyda???

I alla fall, dessa människor får mej bara genom att sitta här vid min dator att le, le stort och tänka tillbaka på när jag var och simmade i Farsta. Titt som tätt kommer dom med sina assistenter och badar. Igår kom tre stycken mongolida med två assistenter och jag hade fullt upp med att hålla mej för skratt, de lockar till skratt hela tiden. Bara genom att titta på dom, hur de älskar livet och hur de fullständigt skiter i brister och skavanker!

Tanken att bry sej verkar inte ens ha ploppat upp nånsin hos dom.. Sen är det klart att deras liv är hårt att leva, vissa har det värre än andra. Vissa´s liv är ju så begränsat att de knappt kan göra ett dugg och det är hjärtskärande..  Deras handikapp ligger ju på så himla olika nivåer och nej jag vill inte byta, tror jag.. Men jag kan inte veta egentligen..

Jag har bara levt mitt liv så jag vet ju inte vilket liv som är bäst att leva, det vet ingen och tur är väl det men den blicken jag fick av "grabben" i Farsta igår när han skulle göra "kanonkulan" är obetalbar!! =)

Jag stod i poolen, vid kanten o stretchade efter jag simmat och en av assistenterna gick förbi, stannade till och tittade på mej och log. Hon hade sett mej innan och jag tror hon såg hur jag kände och vad jag tänkte. Jag hoppas det i alla fall...

För att inte tala om skrattet som följde direkt när han kommit upp till ytan!
Deras kärlek finner inga gränser, tycker de om någon håller de inte inne med det, som vi ofta gör..


Nej men GUD det kan jag inte säga eller så kan jag inte göra- då gör jag bort mej! lite så resonerar vi, eller i alla fall jag, ofta!!

Medans de snarare verkar handla utefter vad de känner: Det är klart man ska berätta om man tycker om någon, hur ska de annars veta? Eller: Det är klart man ska göra det man känner för, det är ju då det blir roligt!

Jag beundrar dem så otroligt mycket... De förgyller vår tillvaro, som annars ska vara så allvarlig, perfekt eller ordnad!
De kommer och vänder allting upp och ner! Sprider kärlek och kaos... De gör sina medmänniskor lyckliga utan att ha den minsta aningen om det.

Där snackar vi en osjälvisk gärning!
Har länge letat efter en, utan att finna.. Allt vi gör kan man hitta en baktanke med men äntligen!!
Där har vi den.. en osjälvisk gärning..

Så underbara medmänniskor, det är lördag!! Ge er ut och var lite mongo för sjutton, det ska jag!!

//Antz

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0