.

Jag har verkligen ett stort behov av att känna att det jag gör är av värde eller att mina insatser fyller en funktion. Jag fattar inte hur folk som e arbetslösa pallar med att bara ligga på soffan och... ja... och VAD??!! 

Jag får panik i tillvaron, blir rastlös och känner att jag bara tar upp plats genom att bara existera! sjukt dumt men det är verkligen så. Därför känns det ljuvligt att ha bytt jobb och inte nog med att jag trivs med jobbet som sådant utan även att det känns som jag gör nytta.

Jag har börjat som personlig assistent till världens bästa kille. En kille som är lika gammal som mej. Han var med om en bilolycka för drygt ett år sedan och blev allvarligt hjärnskadad. Mitt jobb är att få hans vardag så bra som möjligt och det handlar till stor del om sjukgymnastik mm.

Jag har ju ganska nyss börjat men shit, redan på sjukhuset de där dagarna innan han kom hem kände jag nåt speciellt för honom, en ta hand om kärlek och nån slags ömhet och en vilja att bara krama och skydda honom från allt ont. Det finns inget som värmer så mycket som att sitta intll honom o hålla om honom, titta honom i ögonen o berätta saker, för när man minst anar det smilar han till och ser riktigt nöjd ut, ja då känns det bra och meningsfullt att leva...


Efter en härlig "gängafton" i Hagaparken med frisbee, bad, kubb och sommarflams blev det en mysig kvällskaffe hos Ello, shit ja e ju fortfarande här.. JAAA då måste ja sova här. Mysigt... ;)

Speciellt nu när min lilla Linnea har åkt till Älsbyn.. känns jobbigt och jag känner litegrann att "oj, hur ska jag klara detta?" Alltså jag vet ju att mitt liv va bra "innan Linnea" och fyllt av glädje och skoj men nu känns allt lite meningslöst och tomt! jättetomt!!! men det som inte dödar det härdar sägs det ju eller hur???

TAck och gonatt!!
 
//Antz