Människor som gör intryck


 Iförmiddags såg jag ett avsnitt av "sjukhuset" och jag blir verkligen alltid lika imponerad av personalen på ett sjukhus. Visst finns det säkert undantag och rötägg även där men överlag så imponeras jag av deras förmåga att behålla lugnet, lugna patienten men samtidigt göra en undersökning. Sen tycker jag själva kunskapen att bedömma och ställa en diagnos efter lite frågor och klämma och känna är helt fantastisk..

Igår eftermiddag, precis när jag ätit fick jag världens kramper i magen. Jag har kännt av magen lite då och då nu det senaste speciellt efter jag har ätit men inget så akut eller galet illa. Inte förens igår då..

Till en början gjorde det lite ont, kändes lite svullet men det gick inte över utan blev bara värre och värre... När pappa kom hem låg jag i fosterställning i soffan, fruktansvärt och det blev bara värre. Pappa skulle ha möte här och gick runt och fixade lite. Tillslut gjorde det så ont att jag bara grät och pappa ringde sjukhuset som bad oss komma in akut till Näl.

Kände sådär för det, tänk om det bara var magknip..Åka till Näl för lite magknip lixom men pappa sa att vi skulle åka och jag ändade mej snabbt efter att kramperna bara blev värre.

Vägen in var inte alls kul, det kom i etapper värre och bättre och när vi var kanske i Uddevalla eller nåt trodde jag allvarligt att jag skulle stryka med, det spred sej till ryggen och hur jag än låg bara det gjorde så galet ont!

In på Näl, kändes sådär och "krypa" in med en stooor tröja, håret på svaj, insvept i en filt och ont utan dess like. Övriga i väntrummet lär undrat...

Fick komma in direkt och efter massa prover, stick, smärtlindring, röntgen och efter att jag spytt ordentligt en gång när jag mådde som mest illa fick vi åka hem igen.. Då var kl närmare 01.00 så även om vi kom in vis 19.30 tog allt sin lilla tid men jag tycker att personalen förtjänar mkt beröm, de var trevliga och omtänksamma hela kvällen och jag kände mej bra behandlad. Proverna var bra så det kan ha varit tarmarna som bråkade eller nåt jag fått i mej...

Skumt i alla fall... Jag hade lite ont inatt o armen värkte som tusan hela kvällen, ojdå.. kanylen o provröret sitter visst kvar i armen inatt kom ja på så det fick jag och pappa fixa själva, tur att man inte är blodrädd!

Idag har jag legat hela dagen och varit rätt borta. Men nu känns det som man är lite på banan igen, lite klen men ändå bättre.. skönt, det är inte alls kul att må dåligt men det kändes viktigt att få belysa sjukhuspersonalen lite, killen som körde mej tllbaka till mitt rum efter röntgen var härlig. Inte för att jag orkade säga så mkt men han var skön att lyssna på. När jag låg i mitt rum igen lyssnade jag på honom ute i korridoren och han hade ett sånt härligt sätt att prata med patienter dom känns tryggt men på samma gång lite skämtsamt..

Ja det finns människor som utan att de vet om det påverkar oss på många sätt och ger oss det lugn vi behöver...
Så till all personal jag träffade inatt vill jag bara säga tack för jag var inte så bra på att visa uppskattning där, vissa såg jag inte ens utan lyssnade bara blundandes till...

Det bästa med att må dåligt är när man mår bra igen, för man uppskattar det aldig så mkt som då....
Nåt vi alla borde tänka på lite oftare, uppskatta att man mår bra...

//Antz

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0