Ja vissa saker ändras aldrig

Ibland är det skönt att se något man sett 1000 ggr förr och tryggt veta att "Näää, detta kommer aldrig att ändras"

Ni kommer snart att förstå vad jag menar...

Igår var det Ingelas och Britts 50 års kalas och det var SÅÅÅ roligt!! 

Ni vet när man ska gå på "vuxenkalas" eller nån seg släktmiddag (nu brukar i för sej våra släktmiddagar va mysiga och mkt skratt men ändå) det e lite som ett plåster, man har ingen lust att dra bort det för man tror det kommer vara värre än det sedan i själva verket blir. man upptäckte att det visst va ganska trevligt men likförbannat finns samma ovilja att dra plåstret vid nästa träff igen. Vissa saker lär man sej tydligen aldrig!

Men alltid när pappas och mammas vänner o familjer samlas vid nåt kalas eller så är det ALLTID slående kul!! Inga onda plåster där inte!!

Alla åldrar mixas och inga "ungdomar " vill dra hem eller hitta på nåt annat utan alla har lika kul, alla släpper loss totalt, NO BEHAVE!!

När vi kom till "Bullaregården" minglade man runt och hälsade och kramade på alla man inte sett på urlänge, sen blev det tillslut mat o massa struntprat vid borden, tal hölls och olika påhitt inträffade, Therese, Jossan och jag dansade till "Swing la de rock´n roll" som sjöngs av Marlene och Ingela L. Barfota iklädda bastkjolar o linnen med färgglada leggings, gjorde vi succe, så hett! Eftersom pinsamhetsgränsen sedan länge var överstigen löpte ja linan ut och tog täten ut blad allt folk o försökte liva upp ytterliggare..hehe..


När dansen kom igång buggade vi vilt och vid ett tillfälle stod jag och såg ut över dansgolvet och då slog det mej, 
utan att titta på personerna i fråga eller vad de har på sej kan jag bara av att kolla in dansstilen se vilka som dansar! För alla dansar PRECIS som de gjorde när jag var 5 år och med nallen under armen låg och tittade på alla som dansade. =) För mej är detta sjukt härliga minnen, alla kalas när alla var så glada och slälppte loss helt!

Var man "pömsig" kunde man lite tjusigt klämma sej emellan två stycken son dansade foxtrot, bli upplyft o "dansade med i deras famnar emellan dom"

Men ändå, de dansar precis som när de va 25! Jag kommer väl säkerligen bli precis som dom, tanken e skrämmande för en sån som jag som alltid "är på flykt" men ändå blir jag glad av det för då kanske jag kan glädja nån av ungarna som växer upp när jag sveper förbi med nån av de andra papporna och de kramar nallen lite extra, myser till och tänker "åh där dansar Annie förbi" =)

Oj vilka vuxenpoäng ja samlade där kände jag!

Nej om solen kan komma fram helt o stanna så vi kan åka till havet o fika! Glass kanske...=)

//Antz

Långt blidde det som vanligt men kvällen var underbar, jag älskar hela konceptet med alla dessa människor på detta viset, de har betytt sjukt mkt mer än man anar under min uppväxt och betyder fortfarande mycket upptäckte jag igår när man pendlade mellan sjuka skämt och disskussioner med de gamla rävarna och en och annan svängom på dansgolvet.. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0