En månad klädd i rosa

Nej det är ju inte höstfärgerna jag närmast hade i åtanke nu, inga träd, svamp eller annat "höstigt". Nej utan oktober månad. Det är ju den månaden på året när vi skjuter lite extra krut på att samla pengar och info om bröstcancer.

Det är absolut en bra idé!! Tom Lindex modellen Emma Wiklund har ju gjort en egen kollektion från Indien, just i rosa.. inte allt kanske men till stor del.


Varje dag kan vi även följa någon som drabbats av det overkliga, någon har fått diagnosen, vissa ett dödsbesked. In your face!! Som ett oväntat brev på posten.. Den tanken går inte ens föreställa sej.. huh... ryser av bara tanken.


Där har ni mej, den sköra, livrädda och bortträngande delen av mej. En sida jag inte ofta visar för jag vill både påstå och tro att jag snarare är den orädda, levnadshungriga, nyfikna, framåtsträvande, ofta dumdristig eller bara galna positiva tjejen som försöker leva i nuet och vara glad för det lilla!

Ojoj så perfekt det blev nu då tänker ni kanske men det är inte så jag menar, det jag menar är att även om detta är kategorier jag gärna placerar i "mitt fack" finns det en baksida. Allt har en baksida...

Hur bra allt än må vara eller kännas osv kan det så förbannat fort raseras och bli värt inte ett satanets dugg!!

I lördags jobbade jag heldag och skulle powerwalka halva sträckan till Daniel, skulle gå hemifrån ca 04.30 o mamma skulle upp 05.15 så då ringde hon o kontrollerade att ja va uppe och iväg. Hon skulle snart åka till jobbet o vi sa hej då. Kl 10.00 upptäcker ja ett missat samtal på mo. Karl-Erik har ringt...

Varför i hela fridens namn då!? Inte så.. men han brukar inte ringa bara sådär och mamma är på jobbet! 

Eller.....??? På mindre än 2 sek har ja 78 skräckscenarier i huvudet. Det har hänt mamma nåt o därför ringer han nu...HELVETE HELVETE HELVETE

Min stadiga värld faller ihop, jag mår lätt illa och blir galet ofokuserad. (å då har ännu inget blivit bekräftat alls, om något!!) Som en strike i bowlinghallen faller jag pladaskt o när jag ringer upp är det upptaget, på mammas mo svarar ingen. 

Tillslut svarar Karl-Erik och det visar sej att han ringt fel, mamma mår prima, ingen skada skedd

Men det slog mej då, när jag satt mej och andats ut ett par ggr... Fan mina nerver är under ALL kritik, när det kommer till min familj, min mamma och mina eller hennes känslor... 

Fan skulle katastrofen vara framme åker jag som en kägla, skulle inte kunna vara stark för 5 öre...

Skulle aldrig klara att förlora, aldrig bli lämnad ensam.. 

Men många gör just detta varje dag och dom klarar det... Hur fan då? Jag är  sjukt imponerad av dessa människor.. Nu snackar vi styrka och mod på riktigt...

Jag skulle gå under direkt.. Så mkt för det egenskapsfyllda facket jag för några minuter sedan gav till mej själv så kaxigt... hm...

Hursomhelst...
Stöd rosa, stöd varann, varje dag inte bara denna månaden, tillsammans kan vi..

//Antz

Mamma, Pappa och Martin: Jag älskar er...   

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0