Luffarlycka
Precis hemkommen från ett av mitt livs största äventyr känns allt lite svårt att greppa, efter en v vindruvsplockande o sovande ute i ett garage eller i ett halvslitet rum med nåt i sängväg för att sedan leva en veckas luffarliv i Paris med gatorna som sovplats eller ett par timmar på en tågstation innan vakter eller poliser bad oss gå för att de stängde blev det för mer konstigt än skönt att lägga sej i en nybäddad mjuk säng med nytvättat hår och hela kittet...
Jag smög upp o satte igång datorn o kokade mej en kopp nyköpt te från Paris, te påsarna är typ gjorda av tyg! Assött!!
Alltså det var ju en underbar känsla att krypa ner under täcket, absolut men jag är nog fortfarande inne i samma flow. Vi har ju sovit i skift o max 3 h var per dygn o resten har vi vandrat runt med våra 15 kg´s packning så man har vant kroppen att inte vilja vila på valfri tid. Förutom drömtimmarna på STARBUCKS!
Vi har haft så ont i våra kroppar att ord inte finns. Först på gården från allt plockande o i magen för ALLA skratt!
Men det är inte att ja är bitter, lovar!!
Vill typ sova mer ute, inatt sov vi utanför flygplatsen o eftersom det kändes helt säkert sov vi svingott och man har verkligen anpassat sej till detta livet och känslan att vara mer "vild än tam" har infunnit sej och slagit läger i våra kroppar!
Vi har varit med om massor, inget som med ord eller texter kan beskrivas utan att platta till det. Vi har skrattat som aldrig förr, aldrig grälat, aldrig varit bittra. På allvar, vi borde mer än en gång varit griniga med tanke på minimum med sömn, vila och mat men eftersom detta var nåt vi verkligen ville klara blev det bara ett äventyr o hur ofta ligger man gömd från vakter o polis i notre dame och vaktar sin bästa vän som försöker sova medans man kastar småsten när råttorna närmar sej eller kryper ihop när människor hörs komma nära kl 03 på natten? inte varje dag men inget jag vill vara utan, vi har som sagt haft 2 av de bästa veckorna i våra liv och det är det enda som verkligen räknas..
Hoppas ni alla är lika lyckliga som jag är nu...
//Antz
Jag smög upp o satte igång datorn o kokade mej en kopp nyköpt te från Paris, te påsarna är typ gjorda av tyg! Assött!!
Alltså det var ju en underbar känsla att krypa ner under täcket, absolut men jag är nog fortfarande inne i samma flow. Vi har ju sovit i skift o max 3 h var per dygn o resten har vi vandrat runt med våra 15 kg´s packning så man har vant kroppen att inte vilja vila på valfri tid. Förutom drömtimmarna på STARBUCKS!
Vi har haft så ont i våra kroppar att ord inte finns. Först på gården från allt plockande o i magen för ALLA skratt!
Men det är inte att ja är bitter, lovar!!
Vill typ sova mer ute, inatt sov vi utanför flygplatsen o eftersom det kändes helt säkert sov vi svingott och man har verkligen anpassat sej till detta livet och känslan att vara mer "vild än tam" har infunnit sej och slagit läger i våra kroppar!
Vi har varit med om massor, inget som med ord eller texter kan beskrivas utan att platta till det. Vi har skrattat som aldrig förr, aldrig grälat, aldrig varit bittra. På allvar, vi borde mer än en gång varit griniga med tanke på minimum med sömn, vila och mat men eftersom detta var nåt vi verkligen ville klara blev det bara ett äventyr o hur ofta ligger man gömd från vakter o polis i notre dame och vaktar sin bästa vän som försöker sova medans man kastar småsten när råttorna närmar sej eller kryper ihop när människor hörs komma nära kl 03 på natten? inte varje dag men inget jag vill vara utan, vi har som sagt haft 2 av de bästa veckorna i våra liv och det är det enda som verkligen räknas..
Hoppas ni alla är lika lyckliga som jag är nu...
//Antz
Kommentarer
Trackback
