.

Vafan gnäller man för, JO för att man är lite ego och tycker att livet suger just nu men det finns ju faktiskt de som har det galet mkt värre och ibland vill man ändå "strunta" eller trots det tycka synd om sig själv och intala sig att man har det värst nu..

Jag ska berätta en sak om min gymnasietid.
Den var BÄST!!
Även om början på några jävliga år började då så minns jag ändå den tiden med så mycket glädje!
HR klasserna var underbara och vi blev ett härligt gäng, en tajt grupp och jag fick många fina vänner som jag ofta tänker på men gissa hur ofta jag ser dom eller ens pratar med dom?

NÄ typ ALDRIG...
 Blir lite sur att tänka på det..

Igår började jag chatta med Frida. Vi har knappt hörts sedan studenten och vi hade ändå jävligt kul tillsammans under gymnasiet. ;) störtskön tjej som jag gillade/GILLAR asmycket..

Mitt i chatten dör mitt internet så imorse går ja in på hennes sida för att säga hej och be om ursäkt för det hastiga avskedet! Ser att hon har en blogg så jag tänkte "uppdatera" mig lite.

Nu har tårarna trillat i en halvtime och jag kan ändå inte sluta läsa. Fan, vart har jag varit, varför vet inte jag att hennes pappa blev sjuk och vilket helvete hon haft/HAR?

För att vi är så JÄVLA ego och dåliga på att hålla fast i de vi bryr oss om.

Men vill hon fortf ha mig som vän ska jag fan bli bättre på att vara en nu..

Det finns en insamlingen till cancerfonden hon och hennes syster startat där jag ska skänka pengar. vill ni oxå ge ett bidrag? 

Om ni med hjärtat läser bloggen om hennes pappa kommer ni förstå.
Ingen ska behöva vara med om detta och jag vet att det finns många som lider av olika skäl och man kan inte hjälpa alla men det viktiga är att man gör något, för någon. 

Detta gick rakt in i hjärtat på mig och jag kan aldrig förstå men jag kan lära mig av det och bli bättre. På så vis har det kanske inte varit helt förgäves? eller...

//Antz  

Tänker på dej vännen....
http://niefrida.blogg.se