.

Jag vill alltid ha mer.
Hela tiden finns önskan om ytterliggare en sak,
det kan vara vadsomhelst.
Lite regn, lite sol, en sovmorgon, åka till västkusten, jag vill till BÄSTKUSTEN nu..

Fiska makrill, bada salt och springa barfota på mina favoritklippor!
Tålamod, det kommer men bara för det är så långt kvar längtar jag så det skriker om det!
 
Jag är nöjd, jag är glad så det handlar inte om det men man är väl aldrig så nöjd att man inte vill ha något mer?
Egentligen borde jag det, för när jag sitter här i min säng med en stor kaffekopp i handen, skrivande och med bra musik i bakrunden. Vetskapen att jag har 2 min till sjön.
Ja, då behövs inget mer.  

Gömd i mitt rum för en stund, jag älskar sällskap men idag var jag så inställd på att vara ensam. Jag behöver den tiden, måste få ladda ibland.

Jag ska skriva nu, ett par timmar kanske om jag har flyt. Det är inte alltid så. Ibland fastnar jag bara och då är det ingen idé.
Jag undrar om det är bra för mig, det tvingar mig att tänka. Bearbeta kanske eller bara älta?
Vad är skillnaden?
Jag vet inte.

Det enda jag vet är att jag tänker, varje dag litegrann, vissa dagar lite mer.
Det är en vana, en livsstil eller mitt nya jag.

Den jag blivit.
Den alla fick lära känna, den gamla fick ni glömma.
Har jag glömt?
Har ni glömt?
 
Här påminns jag inte om något gamalt, bara i mitt huvud och mina minnen men de vill jag spara. Jag vill inte glömma, det vore säkert enklare men den enklaste vägen är inte alltid den bästa.

Ikväll ska jag och grabbarna till skansen. Allsång och picnic!
MYSIGT!!

ROGER
//Antz