ordens tyngd

Vad väger tyngst?

Orden eller handlingarna som följer när ordens eko dött ut?

"En bild säger mer än tusen ord" Ja, det är vad man säger..
Jag antar att det stämmer.

Jag har svårt att lita på ordens mening ibland, åtminstone i vissa sammanhang.
Ett ord. En mening. Vad är det för garanti att inte bli sårad?

En mening är lätt att forma, löftet kan vara svårare att hålla. Därför brukar jag inte ta orden på alltför stort allvar.

Det är klart att ord kan såra mig, det är ju inte så att jag aldrig lyssnar eller inte bryr mig. 
Men jag skämtar hellre bort det eller tar det med en nypa salt för jag vet, 

när det väl kommer till kritan har man bara sej själv. Inget bittert eller fel i det.
Alla borde lita till sig själva och känna trygghet i det.

Jag är inte så rädd för att vara ensam. Jag vill bara inte bli sårad, inte av någon. Jag vill inte komma någon för nära eller få  någon för nära inpå. Vänskap, familj eller kärlek spelar ingen roll.

Det gör så mycket ondare att tappa det sedan då och det skulle vara värre än att aldrig ens ha det. 

Eller?
Hur hade man känt sig sedan? När ensamheten inte blir ett val utan det man blir kvar med utan alternativ. Då är det kanske inte lika nice att bara ha sig själv?

Jag träffade en gammal dam när jag låg på sös andra omgången i våras för min brutna axel. Hon var härlig och pratsam, underbar och vacker på de sätt en god människa kan vara. 

Hon hade ingen, mannen död och inga barn hade det blivit. Vänner som kommit och gått men nu fanns ingen kvar. 

Jag fick panik. Min ensamhet är alltid frivillig. Det är inte hennes.
Marcos kom förbi och vi fikade i solen. "-Jag kommer dö ensam!!!" 
Han skrattade och lugnade mig. "Nej nej.. dumheter, det är klart du inte gör"

Verkligheten kan vara nog skrämmande ibland. Jag blev nojig på riktigt. Resultatet efter för mkt egentid och sjukhusvistelse kanske??? Vad vet jag??


Jag vet väl egentligen ingenting..
Jag vet bara att jag med flit skjuter närheten ifrån mig, på samma gång jag försöker dra den mot mig och hålla fast.

Jag har svårt att lita på orden, de har ju alltid ett "bäst före datum"   
Speciellt när handlingarna som följer säger det motsatta av vad orden just sa. Då snurrar det till ordentligt däruppe.

 Orden tappar sin trovärdighet, en trovärdighet jag precis hittat..
Fan..
Jag blir så trött på mig själv. Ett steg fram och två tillbaka. 

Är jag då ett svin på vägen blir förlusten inte lika stor och jag kan fortsätta som innan. 
Eller...
I vilken verklighet då?
Den jag försöker skapa men som inte tycks finnas.

 Jag ska nog inte lägga för stor vikt i att tänka på detta!
=) Dagen ligger öppen för så mycket annat härligt!

SIMMA!!!!

Kärlek
Puss
// Antz

Kommentarer
Postat av: Puff

älskade.. jag lämnar dig aldrig.. aldrig som i att jag finns för dig alltid. kanske inte alla gånger fysiskt.. men alltid i lillhjärte!

2010-09-12 @ 21:18:07
URL: http://oegonbadskopp.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0