.

I fredags fyllde världens vackraste människa 90 år.
Jag vet.
Det heter "skulle ha fyllt". Det heter skulle ha fyllt eftersom hon inte finns med oss här på jorden längre. Men hela den meningen, "skulle ha" får det att knytas i magen på mig.

Jag satt på tunnelbanan när Martin ringde. "Idag skulle farmor fyllt 90 år"
Knuten, igen. Ögon började svida, önskade att jag satt vartsomhelst utom just på tunnelbanan.

Inte för att jag bryr mig nämnvärt att folk ser att jag är ledsen. Jag kan gärna vara dagens underhållning påvägen till jobbet eller träningen.

Det kändes bara så enkelt. Sitta på tunnelbanan, få ett samtal, en bekräftelse av något jag redan visste, ett slag i magen av saknaden som aldrig ALDRIG försvinner.

Farmor har varit med mig hela helgen. Inte så att jag inte har kunnat fokusera på annat eller inte hade en rolig helg. Det hade jag men jag tänkte på henne i varje rörelse. 

Jag saknar henne så.
Det är det många som gör, det vet jag. Hon är väldigt älskad.
Jag kan inte skriva var. Kan inte.

Fan att man bara inte kan vara vuxen och acceptera. Eller jag har givetvis accepterat att hon är, ja inte är här, något annat vore skrämmande.
Men jag kan bara inte skriva det eller säga det högt.

"Våren är på god väg och det blommar lila krokusar i hela stan. Jag tänker på dig då. Anne-marie hälsar att gräslöken börjat sticka och att fåglarna kommit åter. Du är vårt bästa vårtecken och du fattas oss. Du är mitt bästa hösttecken också. På vintern när jag tänder ljus med tändstickor dyker  du upp i mitt inre precis som när jag sitter på berget på pannberget om sommaren. Provsitter din klippa och blundar. Försöker känna dig intill mig, letar febrilt efter din doft och att höra din röst och känna att du aldrig någonsin varit borta.

Ingen förstår vilka avtryck du satte hos mig, hur mycket jag saknar dig och hur glad jag är att jag fick ha dig så nära under så många år. Vad vore jag utan?

Jag önskar att du stannat längre. Du var nog lite bekymrad när du var tvungen att ge dig av. Mamma och pappa relativt nyskilda och en lite upponer vänd tillvaro. Jag tror du tyckte det var jobbigt. Men du förstod och det var det bästa för alla men det vore skönt att kunna visa hur bra allt blev. Du behöver inte oroa dig. Du har lärt oss väl och allt blev bra. Jag är glad att du slapp se och uppleva när jag fuckade up.
Jag skulle inte stå ut med att utsätta dig för alla de där åren.

Tittar på mormor och morfar och skäms. Åldrades de snabbare pga av mig? Tog jag deras livsglädje och nattsömn ifrån dem? Jag kan inte göra något ogjort men jag är ledsen. Ledsen att de tvingades se och genomleva allt de gjorde. Du slapp undan och det tackar jag min lyckliga stjärna för. Men nu borde du vara här. Jag har så mycket att berätta och så mycket att fråga dig om. Jag är snart 25 men jag behöver dig lika mycket som när jag var 5. 

Jag behöver dig i varje årstid med hela mitt hjärta.
Du fyllde 90 i fredags. 90 med varenda fräken i ditt underbara ansikte. Världens vackraste och starkaste kvinna.
Grattis på födelsedagen farmor.

Du finns i mitt hjärta med varje andetag.
Jag älskar dig.

//Din Annie"