.

Jag vill inte låta som en moraltant,verkligen inte..

Jag råkar bara tycka att alla som kan lämna blod ska göra det.
Det var ganska många år sedan jag registrerade mig på blodcentralen. Men litegrann som man bäddar får man ligga vart det för mig. Vägde för lite, dåligt hjärta och dåliga blodvärden satte stopp för hela alltet. När kroppen började återhämta kom det en långresa som sköt upp blodgivandet ytterliggare.

När jag väl skulle börja ge visade det sig att kroppen inte lyckas fixa till allt. Man är inte superman trots allt.
 Det känns.  

Jag vet inte hur många gånger jag har gått till blodcentralen nu, taggad till tusen för att bli helt sänkt när de tagit blodproverna på mig och sett att de är för dåliga.

De som jobbar där är alltid lika trevliga och man ser att de verkligen hoppas med en när man väntar på pipet som talar om blodets värde. Jag frågar om de inte kan ta blod av mig ändå eftersom blodet är användbart med faran med att ta mitt blod är för mig och inte mottagaren. Då känner jag att jag vill kunna avgöra det själv!

Min kropp, mitt blod och mina beslut, men icke.. de är stenhårda.

Så jag går ut därifrån som så många andra gånger nu och även om jag är beredd så blir det som en käftsmäll likförbannat..

Vet inte varför det gör mig så illa varje gång.
Sätter mig på bänken utanför i fem minuter som alltid. Tårarna kommer fast jag bestämt mig sedan innan att jag inte bryr mig. Skulle inte klara prata med någon just nu..

Det är ju för tusan ingen stor grej!!!
Men, jag hatar att gammal skit fortfarande fäller krokben för mig och jag hatar att inte ha kontroll över det här.

När det gått några minuter, tagit några andetag så känns allt bättre.

Helt okej faktiskt.

Sedan, dagarna efter blir jag lite besatt. besatt av att styra det jag kan. Vill lite hämnas på min kropp. Så jag simmar 1 timme, springer lite längre och tar i lite mer. 
 
För att visa mig själv att det är jag som bestämmer och som sagt, hämnas lite på det där skitblodet.

Man ska inte hämnas på sin kropp. Det är det dummaste, DUMMASTE du kan göra.
Du ska ta hand om den, vårda den efter dina behov och känna harmoni i den.

Jag gör det för det mesta men just nu såhär tätt inpå blir jag mer dum än vad som är okej.

Det är ialla fall bra att jag är medveten om det själv. Då kanske det finns viss vett bakom pannbenet ändå..

Ikväll kommer min underbara Emelie på besök. Det ska bli härligt!!!

Pussss och kram 

Kroppen är ju dock ett fantastiskt redskap, klarar att fixa det mesta bara man har lite tålamod.