.

När jag började få "flytta hemifrån" prylar istället för leksaker och kläder tyckte jag det var spännande. Jag hade ingen aning om vad jag skulle ha dessa glas och lyktor till men jag tyckte paketen var fina och glasen var sköna att hålla i.

Personen som gett presenten log och sa lite käckt "-Det är kanske ingen kul present nu men den kommer till användning den dagen du flyttar hemifrån."

Jag log tillbaka och nickade men egentligen kunde jag inte alls förstå hur dom menade. Jag blev jätteglad för glasen och ville verkligen ha dom men jag kunde inte alls se mig själv mitt i en egen lägenhet, försiktigt packa upp dom för att sedan placera dom i ett fint gammalt vitrinskåp någonstans norr om Stockholm.

Jag växte upp och blev 19. Nu hade jag ganska mycket glas och fint porslin men ingenstans att ha det så det glömdes lite bort i någon gammal flyttlåda på vinden.
I väntan på ett hem.
Mitt hem var fortfarande på Torseröd hos pappa eller hos mamma och Pålsson i Lane och där fanns varken plats eller behov av mina presenter. 
Jag behövde komma bort och åkte till Storlien. Snowboard och massa kläder var allt jag tog med mig till mitt nya... hem(?)
Jag och min roomie, Jenny rotade runt i ett gammalt förråd och fick ihop till lite möbler, ett tyg med clownmönster fick duga som badrumsmatta och en stor gräslig pläd blev sovrummets gardin.

"Det blir vad man gör det till"

Detta var tillfälligt. Jag gjorde ingen ansträngning för att göra mig hemmastadd här. Det var ju bara en säsong. Jag la min energi på jobbet istället. Det kändes mer värt då.

Efter Storlien och Ghana åkte jag till Stockholm. Inneboende hos Leif och Lena i Skogås. Ett rum i deras radhus söder om stan. Kläder med. Check.
Inga foton, inga minnen, bara jag.
Tillfälligt.

Jag trivdes jättebra hemma hos dom. I DERAS hem.
Det var bara ett tillfälligt jobb i Stockholm så jag behövde inget. Jag kunde sitta i deras soffa och titta på alla prylar de hade. Prylar de köpt och ställt där de passade och där de ville ha dom eftersom de bor där.
Jag såg fram emot att ha ett eget hem en dag. 
Efter ett tag flyttade jag till Rågsved. Inneboende i en trea med en annan tjej och hennes sambo som delvis jobbade borta och bodde hemma. 
Eget rum. Jag fick låna en säng, ett skrivnord och en matta. Jag tog med mina kläder och fyllde garderoben. Jag spridde mina grejer i rummet för att få en känsla av att vara hemma hos mig.
Det gick sådär. När jag gick till köket var inget där mitt, förutom frukten i kylen.
I vardagsrummet kände jag mig i vägen, femte hjulet ni vet...

Sommaren kom och jag flyttade hem till pappa. Sommaren gick och jag fick ett nytt jobberbjudande i Stockholm.

Tillbaka till mitt lilla rum och fina säng i Skogås. Tills jag hittade något eget. Jag älskar Lena och Leif men jag ville vara självständig och inte vara en belastning för dom.

Jag hittade efter ett par månader en två i Hökarängen.
Andrahandskontrakt på några månader. TAGET!

Tjejen som bott där skulle bli sambo med sin kille och behövde någon som bodde där tills kontraktet gick ut så den var delvis möblerad. Ett stort sovrum med en liten säng i mitten. Eko.

En fåtöj och litet bord i tv rummet, ännu mer eko.
Köket. herregud. schackrutigt golv och två pinnstolar till ett litet bord. Deprimerande.

Men det var MITT så jag var nöjd. Denna julen köpte jag mitt första julpynt.
En porslintomte med värmeljus.

"En dag ska jag inreda mitt hem, köpa möbler jag vill ha och se till att jag vill spendera tid hemma" Nu ville jag gå hemifrån direkt jag vaknat och bara gå hem för att sova.

Jag ska inte tråka ut er med fler detaljer men såhär höll det på och jag han flytta minst fyra gånger till innan jag hamnade i Sköndal.

FÖRSTAHANDSKONTRAKT
Jättefin lägenhet och nu började alla grejer komma till Stockholm men känslan av HEM ville ändå inte riktigt infinna sig. Jag trivdes, hade mina saker men jag kände inte att jag kunde åka till Ikea eller Mio och handla möbler jag skulle ha och inreda mitt hem med. Jag började tänka att det aldrig kommer bli så. 

Allt det där skulle ju komma "sen". När jag bor där eller där och gör det eller det. DÅ kommer jag bo på riktigt. Som när jag var liten. 
Jag vet inte vad jag begärde. Nu hade jag ju en egen lägenhet men jag kunde inte se mig själv bo i den på riktigt. 

Idag kom jag tillbaka till Väddö. Måndag och jag vill inte vara här nu. Jag älskar min skola och mina vänner men det hjälper inte idag. Hela min kropp skriker nej!

På fikat sa jag det bara. "-Jag vill hem." Inget speciellt för någon annan, ett konstaterande för dom.
En helt annan känsla för mig.

Jag bor i Kalhäll. "Vi" bor där. Jag bor där med Viktor för att jag är kär i honom och för att han gör mig lycklig.
Detta kanske ni alla redan visste och jag med men det blev så tydligt idag.

Jag vill hem. Jag har ett hem med riktiga möbler, köpta för att passa oss. Ingen annan bara oss. Vi har en uteplats att inreda i vår. 
Mina glas står i ett vitrinskåp vi själva köpte på blocket. 

Jag har ett riktigt hem. 

Jag tycker det är läskigt att skriva det och säga det högt. Precis som att det ska försvinna om jag gör det. 

/Annie