Hope in the darkness

Jag vet inte vad jag hade väntat mig.
Det är sex år sedan jag jobbade på Flamman och mina känslor för den tiden är väldigt splittrade. Första tiden var fruktansvärd. Jag kände mig otillräcklig på jobbet, oavsett hur mycket jag ansträngde mig.
Vädret var hemskt, storm, snö och kallt mer eller mindre hela tiden och jag hade inte så mycket vänner i början. 

Men envis som jag var höll jag ut vecka efter vecka och en dag fick jag veta hur nöjd chefen faktiskt var med mig, jag trotsade vädret, fick några fina vänner och någon att vila ögonen på för ett tag. Det var väl ungefär det jag hade hoppats på när jag gav mig av till Storlien den där dagen i Januari för sex år sedan.

Nu har vår klass varit där under en 10 dagars vinterutbildning där allt mellan himmel och jord har hunnits med.
Vi kom upp till slaskväder och vår pröva på tur med turskidorna slutade vid ett stup med massa träd och en bäck. Vi byggde och sov i bivack, testade telemark och körde järnet med brädan. Jag har aldrig tidigare haft så kul med brädan, nu var vi flera som åkte och då blev jag mycket modigare och galnare så vi körde bästa offpisten ever! Jag testade att hoppa och utvecklades rätt mycket för den lilla tiden vi var i backen.

Jag har kommit flera i klassen närmre. Det är så härligt hur man kan slås ihop med ett gäng dårar som några månader senare är några av ens bästa vänner.

En sak jag har reflekterat över är hur mina klasskompisar tar fram det bästa av mig vid flera tillfällen.
Jag blir inte arg när saker blir jobbiga, när vädret suger peppar jag upp mig själv till tusen, jag försöker se lösningar istället för problem och det kommer automatiskt. Hade det varit en fjällsemester med min familj hade humöret säkert nått botten vid ett flertal tillfällen. Med klassen är jag mer eller mindre alltid ett vandrande leende. Det är inte jag som är på ett fantastisk humör jämt utan min klass förmåga att ta fram det bästa ur mig och jag är så galet tacksam för att de finns.

Vi kan ha en dålig dag och vi kan omge oss med fel människor.
Vi kan välja ett jobb vi inte vill jobba med, vi kan bo någonstans där själen inte trivs och vi kan mata oss själva med hat tills vi inte längre känner till något annat.  

Vi kan även vända på det. Vi kan fortfarande ha en dålig dag, en riktig skitdag men vi kan omge oss med människor som gör oss lyckliga och vill oss väl. Vi kan anstränga oss för att få jobba med något vi brinner för och flytta någonstans där vi kan andas och leva. Vi kan kämpa för vår egen skull, för att älska oss själva för exakt den vi är.

Vi har ansvar för våra liv och jag är så nöjd att jag är där jag är idag, med alla plus och minus det innebär.

Hoppas ni har en fin påsk.

Kommentarer
Postat av: jullanbullan

Jag tycker om dig!

2012-04-24 @ 14:00:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0