Geneta eller Gnesta
Hur tänker man när man döper en plats till Geneta när det finns något som heter Gnesta redan? Nu ska jag dock inte förhasta mig och dömma ut Geneta som syndabocken för detta eftersom jag inte vet vem som härmade vem men jag bara antar att Gnesta kom först.
Nu undrar ni kanske varför jag bryr mig?
Så här var det,
Igår kväll efter klättringen med PAT- training (Pearli,Annie & Tina) begav jag mig med pendeln mot Gnesta och Jullanbullan för en mysig pyamaskväll. I Östertälje var det byte till ersättningsbuss pga av banarbete men detta var ju jag såklart förberedd på, (tjejen med koll ni vet) så jag går mot bussarna samtidigt som jag pratade med Marcos och läser "Gnesta" på en buss.
Kliver på och frågar föraren om bussen går till centrum och det gör den om jag är snäll och det är jag ju så CHECK på den.
Efter en stund hör jag "Gnesta c" och tänker "satan vad snabbt det gick, en kvart före tidtabellen, nice."
Hoppar av och tycker inte det ser bekant ut men "heeey" jag har ju bara varit i Gnesta en gång och då hämtade Jullan och hennes familj mig vid tåget när vi skulle till Sälen för Vasaloppet.
Ringer Jullan och säger "Nu är jag i Gnesta c"
Jullan "Jaha va bra!"
Jag "Japp, står vid Netto"
Jullan "....Netto??? Det finns inget netto i Gnesta...."
Jag "Men jooooo det gör det ju visst!"
Jullan "Är du säker på att du är i Gnesta?"
Jag "Jaaaa det står ju fan Gnes.... va fan, det står GENETA C"
Jullan "Hahahaa du är i Södertälje juh!"
Härligt, fantastiskt, briljant!!! Jag är i fu**ing Södertälje 21.30 en jävla tisdags kväll. Hur gör djur? Hur gör Annie?
Jullan asgarvar. Jag garvar givetvis med för det är sånt vi gör men jag svär samtidigt över den som kom på namnet Geneta.
Tusan va drygt.
Som TUR var hade Jullan föräldrar varit i Sthlm och hade precis kört förbi Södertälje så de vände och väntade på mig i Södertälje hamn dit jag tog bussen från Geneta C.
Det var inte måttligt vad de garvade när de såg mig komma och då, väl inne i en varm bil påväg hem till Jullan var det ganska roligt att prata om det och väl framme 1 timme senare än planerat var det gott med te.
Frågan jag då ställer mig som så himla många gånger förut är givetvis:
Varför händer sånt här ALLTID mig? Jo antagligen för att jag är som jag är. Jag är den jag är, precis som jag ska.
Livet är fyllt av ögonblick. Mitt mål är att göra de minnesvärda.
Check på den.
ROGER
//Annie
Nu undrar ni kanske varför jag bryr mig?
Så här var det,
Igår kväll efter klättringen med PAT- training (Pearli,Annie & Tina) begav jag mig med pendeln mot Gnesta och Jullanbullan för en mysig pyamaskväll. I Östertälje var det byte till ersättningsbuss pga av banarbete men detta var ju jag såklart förberedd på, (tjejen med koll ni vet) så jag går mot bussarna samtidigt som jag pratade med Marcos och läser "Gnesta" på en buss.
Kliver på och frågar föraren om bussen går till centrum och det gör den om jag är snäll och det är jag ju så CHECK på den.
Efter en stund hör jag "Gnesta c" och tänker "satan vad snabbt det gick, en kvart före tidtabellen, nice."
Hoppar av och tycker inte det ser bekant ut men "heeey" jag har ju bara varit i Gnesta en gång och då hämtade Jullan och hennes familj mig vid tåget när vi skulle till Sälen för Vasaloppet.
Ringer Jullan och säger "Nu är jag i Gnesta c"
Jullan "Jaha va bra!"
Jag "Japp, står vid Netto"
Jullan "....Netto??? Det finns inget netto i Gnesta...."
Jag "Men jooooo det gör det ju visst!"
Jullan "Är du säker på att du är i Gnesta?"
Jag "Jaaaa det står ju fan Gnes.... va fan, det står GENETA C"
Jullan "Hahahaa du är i Södertälje juh!"
Härligt, fantastiskt, briljant!!! Jag är i fu**ing Södertälje 21.30 en jävla tisdags kväll. Hur gör djur? Hur gör Annie?
Jullan asgarvar. Jag garvar givetvis med för det är sånt vi gör men jag svär samtidigt över den som kom på namnet Geneta.
Tusan va drygt.
Som TUR var hade Jullan föräldrar varit i Sthlm och hade precis kört förbi Södertälje så de vände och väntade på mig i Södertälje hamn dit jag tog bussen från Geneta C.
Det var inte måttligt vad de garvade när de såg mig komma och då, väl inne i en varm bil påväg hem till Jullan var det ganska roligt att prata om det och väl framme 1 timme senare än planerat var det gott med te.
Frågan jag då ställer mig som så himla många gånger förut är givetvis:
Varför händer sånt här ALLTID mig? Jo antagligen för att jag är som jag är. Jag är den jag är, precis som jag ska.
Livet är fyllt av ögonblick. Mitt mål är att göra de minnesvärda.
Check på den.
ROGER
//Annie
Balloch Park
I Glasgow onsdag morgon. Vaknade efter en skön natts sömn men fortfarande med looken av att just blivit överkörd av en ångvält cirka sju gånger. Det var väl ett tydligt tecken på att kroppen behövde semester.
Helena och jag lämnade tjejerna åt sitt öde i skolan medan vi begav oss ut på egna äventyr. Vi tog tåget ut till förorten eller liknande, ja men typ Kallhäll eller Väddö.
Måste bara inflika att en av tågstationerna hette "Anniesland". DÄR vill ja bo!
Jag borde ju rent logiskt få betalt för att bo där. Det borde ju även bli min station och bara det i sig borde väl ge massa kulturpengar.
Nä, jag svävar inte alls iväg nu.
Båda fötterna stadigt på jorden.
Vi tog oss till Balloch park och det var så himla vackert. Sjön låg helt stilla och solen värmde hur skönt som helst och gav alla träden precis den lyster de förtjänar en sån här fin höstdag.
Vi strosade runt, fortfarande helt mosig men väldigt nöjd över att vara just där just då.
När vi kom tillbaka till Glasgow sjönk vi ner i varsin fåtölj på Starbucks med en stor kaffe i handen.
Det behövs inte mer än så för att göra mig lycklig.
En härlig springrunda, vacker utflykt, Kaffe på Starbucks och en middag med mycket skratt hemma på kvällen känns ju som en helt okej dag måste jag säga!
//Annie
Landa i Glasgow
Melanie: "Hur är det Annie? Är det bra eller?"
Jag: "Va...?, ja absolut, jag är bara lite borta"
Melanie: "okej...?"
Jag: "På ett väldigt bra sätt.. Jag har liksom landat. Jag är trött i kroppen och i skallen men det är okej eftersom jag inte har några "måsten" nu. Jag bara är."
Melanie: "Skönt."
Ja. Jätteskönt.
Jag hade sett fram emot den här resan sedan innan jag bokade. Jag mår väldigt bra när jag är tillsammans med Lina och Melanie. I somras fick de mig att skratta mycket och när jag tänker på dagarna jag spenderade hos dem på Gotland i somras blir jag varm och glad i kroppen.De är bra på "måbra saker" utan att ens anstränga sig.
Det har varit en stressig tid, jag älskar att ha många bollar i luften. Skola, träning, jobb, vänner och allt annat som tar tid i mitt liv. Jag har gjort mycket roliga saker, just därför känner jag inte när kroppen säger stopp. Mina benhinnor har gjort mer än ont och det är ett sätt för min kropp att säga "stanna".
Grejen är väl att jag inte riktigt kan, För att jag inte riktigt vill. För att jag bara vill må bra. Vill må bra hela tiden.
Någon måste betala priset för att jag ska må bra.
Mina benhinnor?
Mina vänner?
Mitt hjärta?
Första dagen i Glasgow var underbar. Vaknade och åt en lång frukost med tjejerna. Sovit som ett litet barn och ändå gick jag som i dvala hela dagen och såg allt annat än pigg ut.
Jag kände mig mosig, tankfull, trött och nöjd. Samtidigt.
Vi gick runt i Kelvingrove park. Massa löv. Massa färger och jag hittade ett stort träd som jag klättrade upp i.
Såg flera grå ekorrar. Fina.
Undrar om de liknar de små brun/röda ekorrarna eller om de inte alls tänker likadant. Jag har bara bestämt att de borde tänka likadant bara för att de liknar varandra.
Allt är inte alltid som det ser ut.
Jag sov lika gott andra natten men vaknade lika mosig som dagen innan. Ett tecken på att min kropp verkligen behövde en paus. Från allt.
Jag sprang till parken. Trött men ändå väldigt skönt att springa.
Älskar att springa i nya städer. En speciell känsla att se hur olika städer vaknar. Alla på samma sätt med liknande rutiner världen över men ändå helt olika med varierande premisser.
Höstig morgon, mycket löv. Mina skor mot marken.
Väl hemma blev det ännu en lång och god frukost innan jag och Helena begav oss på utflykt.
Den skriver jag om i nästa inlägg.
//Annie
Bubblis
Jennifer tittade med en blick som sa att hon inte riktigt visste hur hon skulle reagera.
"Nu är det ett helt dygn kvar tills vi får äta frukost igen.."
"Hahah, jag visste att du skulle säga något konstigt, det hördes på rösten"
Mina och Jennifers frukostdejter är mer en regel än ett undantag. Jag skulle kunna plocka ihop hennes frukost med stängda ögon och hon skulle kunna göra detsamma med min.
Igår på middagen skrattade jag så mycket åt något Jennifer sa till Kim att jag höll på att spruta kaffet ur munnen och över halva bordet.
Jag kommer sakna "bubblan" när vi slutar här. Jag vill flytta till min nya lägenhet, inreda den till min (och Henkes såklart eftersom vi ska bli roomies)
Jag ska ha en säng med sänggavel, det har jag velat ha sedan länge.
Den inglasade balkongen ska bli precis som jag vill.
Ingen kan ta min frihet ifrån mig, jag bestämmer över mitt liv och det är en fantastisk känsla.
Men..
Det betyder inte att jag inte kommer längta ihjäl mig efter alla underbara vänner här. Tvärtom, det får mig att vilja stanna här för evigt. I bastun, i gymmet, alla härliga frukostar för att inte tala om alla störda saker vi har för oss.
Jag blir glad när Julia skrattar, tycker det är lyx att byta ryggmassage mellan plugg och träning, jag gillar att träna med Kim och Felix, om någon utbrister "Jag köpte ett par" utan någon som helst fortsättning är det garanterat Amanda som har öppnat munnen, i tron om att vi alla ska fatta exakt vad hon menar. Älskar det.
Jag känner direkt att det är Kim som står bakom mig och sätter ett finger rakt på en triggerpunkt i axeln och Paulina känner direkt när det är läge för en bastu och lite ventilation.
De är underbara hela högen och jag vet att relationer som verkligen betyder något stannar för evigt, det gäller bara att behandla dem väl.
//Annie
Jag bestämmer
Nu har vi jobbat med en samtalsmetod som heter "Du bestämmer"
Den bygger på att jag som samtalsledare ska låta personen själv komma på lösningen på sina problem eller hitta sin egen väg. Jag ska bara vara ett bollplank med olika övningar som ska hjälpa på traven.
Det är en bra metod och vi får alltid testa allt på varandra, så även detta. Jag blir helt slut i skallen av den här skolan.
På ett bra sätt. Det är omöjligt att inte jobba med mig själv, omöjligt att inte tänka, känna och göra olika saker hela tiden.
Jag lär mig om mig själv hela tiden.
Alla borde göra allt vi gör här. Jag har inte känt så mycket olika saker sedan jag bodde på västkusten.
Jag har skrattat, gråtit och skrikit FUCK YOU med behandlingspedagogerna i kaffestugan. Allt för att alla känslor ska komma fram och ut. De gör ingen nytta när de är instängda i min kropp.
Jag vill vara trygg i mig själv, jag vet att jag kan. Jag är på god väg. Jag gör saker jag mår bra av.
Kärleken jag får från alla håll är viktigare än allt annat men jag försöker framför allt att fokusera på att kärleken ska komma från mig själv till mig själv.
Jag är viktigast i mitt liv.
Om en vecka är jag i Glasgow. Det ska bli så himla mysigt.
Snacka om att följa hjärtat.
<3
//Annie
Den bygger på att jag som samtalsledare ska låta personen själv komma på lösningen på sina problem eller hitta sin egen väg. Jag ska bara vara ett bollplank med olika övningar som ska hjälpa på traven.
Det är en bra metod och vi får alltid testa allt på varandra, så även detta. Jag blir helt slut i skallen av den här skolan.
På ett bra sätt. Det är omöjligt att inte jobba med mig själv, omöjligt att inte tänka, känna och göra olika saker hela tiden.
Jag lär mig om mig själv hela tiden.
Alla borde göra allt vi gör här. Jag har inte känt så mycket olika saker sedan jag bodde på västkusten.
Jag har skrattat, gråtit och skrikit FUCK YOU med behandlingspedagogerna i kaffestugan. Allt för att alla känslor ska komma fram och ut. De gör ingen nytta när de är instängda i min kropp.
Jag vill vara trygg i mig själv, jag vet att jag kan. Jag är på god väg. Jag gör saker jag mår bra av.
Kärleken jag får från alla håll är viktigare än allt annat men jag försöker framför allt att fokusera på att kärleken ska komma från mig själv till mig själv.
Jag är viktigast i mitt liv.
Om en vecka är jag i Glasgow. Det ska bli så himla mysigt.
Snacka om att följa hjärtat.
<3
//Annie
Amsterdam *2
Favorit i repris.
I fredags var jag lite halvsugen på att åka till Amsterdam. För lite sömn under veckan och mycket jag "borde" vara hemma och göra fick mig inte direkt att tagga till men det var bara att packa den där stackars ryggan, bita ihop och åka.
Tur att jag inte lyssnade på den bittra rösten som ville stanna hemma för fy satan vad roligt jag haft. Lördagskvällen/natten var den roligaste på länge. Det var ett tag sedan jag skrattade så mycket att jag trodde jag skulle få träningsvärk i magen. =)
Vi hade konferans hela lördagen, på ett fint hotell satt vi och min utmaning var att sitta still och inte speeda loss totalt. Det gick över förväntan. Jag hoppade och skuttade på varenda paus vi hade men det är ju bara hälsofrämjande.
Vi var strax under 40 pers varav fem tjejer... ;)
Det är tydligen för mycket killar men jag vet inte, de är ju svinsköna så mig gör det inget.
Efter en trevlig middag splittrades vi åt så jag och fem killar gjorde Amsterdan osäkert den natten. Vi hade så sjukt jäkla kul och jag skrattade så jag grät flera gånger under natten. Vi hann med ganska många olika pubar och när vi hamnade på den sista anslöt några av de andra och de trodde nog vi hade rökt både det ena och de andra för när vi skulle återberätta saker bröt vi bara ihop och tokgarvade så det var verkligen en lyckad utgång!
Igår (söndag) var alla ganska slitna, utom hälsopedagogen som inte dricker. Hon var tydligen oförskämt fräsch. (Man tackar!!) =)
Det är skönt att kunna flippa ut fullständigt utan en droppe alc i kroppen, dagen efter blir så mycket bättre då inbillar jag mig.
Två av grabbarna och jag hade bestämt oss för att göra Amsterdam på söndag så vi åt frukost. Jag åt nog för oss alla tre... Var hungrig redan när jag gick hem från krogen på natten så jag gick all in på buffén!
Söndagen bjöd på sol så vi strosade runt på gatorna och skrattade åt nattens äventyr, gick på STARBUCKS och köpte en underbart god kaffe och sedan satte vi oss längs med kanalen och dinglade med benen. Nice <3
Vi shoppade lite, satte oss på en uteservering och bara njöt av solen och att vara i Amsterdam.
Jag behövde verkligen den där resan.
Underbart
//Annie
I fredags var jag lite halvsugen på att åka till Amsterdam. För lite sömn under veckan och mycket jag "borde" vara hemma och göra fick mig inte direkt att tagga till men det var bara att packa den där stackars ryggan, bita ihop och åka.
Tur att jag inte lyssnade på den bittra rösten som ville stanna hemma för fy satan vad roligt jag haft. Lördagskvällen/natten var den roligaste på länge. Det var ett tag sedan jag skrattade så mycket att jag trodde jag skulle få träningsvärk i magen. =)
Vi hade konferans hela lördagen, på ett fint hotell satt vi och min utmaning var att sitta still och inte speeda loss totalt. Det gick över förväntan. Jag hoppade och skuttade på varenda paus vi hade men det är ju bara hälsofrämjande.
Vi var strax under 40 pers varav fem tjejer... ;)
Det är tydligen för mycket killar men jag vet inte, de är ju svinsköna så mig gör det inget.
Efter en trevlig middag splittrades vi åt så jag och fem killar gjorde Amsterdan osäkert den natten. Vi hade så sjukt jäkla kul och jag skrattade så jag grät flera gånger under natten. Vi hann med ganska många olika pubar och när vi hamnade på den sista anslöt några av de andra och de trodde nog vi hade rökt både det ena och de andra för när vi skulle återberätta saker bröt vi bara ihop och tokgarvade så det var verkligen en lyckad utgång!
Igår (söndag) var alla ganska slitna, utom hälsopedagogen som inte dricker. Hon var tydligen oförskämt fräsch. (Man tackar!!) =)
Det är skönt att kunna flippa ut fullständigt utan en droppe alc i kroppen, dagen efter blir så mycket bättre då inbillar jag mig.
Två av grabbarna och jag hade bestämt oss för att göra Amsterdam på söndag så vi åt frukost. Jag åt nog för oss alla tre... Var hungrig redan när jag gick hem från krogen på natten så jag gick all in på buffén!
Söndagen bjöd på sol så vi strosade runt på gatorna och skrattade åt nattens äventyr, gick på STARBUCKS och köpte en underbart god kaffe och sedan satte vi oss längs med kanalen och dinglade med benen. Nice <3
Vi shoppade lite, satte oss på en uteservering och bara njöt av solen och att vara i Amsterdam.
Jag behövde verkligen den där resan.
Underbart
//Annie
myspys
Sitter och väntar på att min finaste Puff ska komma med bussen.
Vi ska prata och mysa för sista gången på alldeles för lång tid. Hon åker snart tillbaka till Afrika och jag är så glad för hennes skull, hennes och barnens men ledsen för min egen skull.
Jag behöver henne i mitt liv, nära och tillhands men jag vet att man måste låta de man älskar flyga fritt och följa sina drömmar. Det är bara den själviska sidan som inte tycker det är så roligt..
Har tittat på vetenskapens värld och programmet om hur träning inte alltid ger den effekten vi önskar.
Vissa är genetiskt begränsade av att kunna uppnå en bättre syreupptagning oavsett träning. Inte så roliga nyheter men de kan med små medel förändra sin insulinkänslighet och minska risken för diabetes. =)
3 minuter intensiv träning PER VECKA räcker.
Väldigt intressant program. Personligen har jag andra skäl som får mig att älska mitt träningsspäckade liv så för mig blir det ingen förändring men jag tycker det var intressant och bra för de som hatar att träna.
Nu måste jag kila, min fina är här! <3
Vi ska prata och mysa för sista gången på alldeles för lång tid. Hon åker snart tillbaka till Afrika och jag är så glad för hennes skull, hennes och barnens men ledsen för min egen skull.
Jag behöver henne i mitt liv, nära och tillhands men jag vet att man måste låta de man älskar flyga fritt och följa sina drömmar. Det är bara den själviska sidan som inte tycker det är så roligt..
Har tittat på vetenskapens värld och programmet om hur träning inte alltid ger den effekten vi önskar.
Vissa är genetiskt begränsade av att kunna uppnå en bättre syreupptagning oavsett träning. Inte så roliga nyheter men de kan med små medel förändra sin insulinkänslighet och minska risken för diabetes. =)
3 minuter intensiv träning PER VECKA räcker.
Väldigt intressant program. Personligen har jag andra skäl som får mig att älska mitt träningsspäckade liv så för mig blir det ingen förändring men jag tycker det var intressant och bra för de som hatar att träna.
Nu måste jag kila, min fina är här! <3
