.

I fredags var jag hos min ÄLSKLING

Jag var där vid tolvtiden när han precis hade kommit upp och han satt och sov i sin stol. Fina killen, jag fick stoppa impulsen att rusa fram och väcka honom genom att överösa honom med kramar och kärlek!

Ni vet precis som när man ser ett sött barn sova eller en vild och lekglad hundvalp ÄNTLIGEN slagit sig till ro efter timmar av lek. Då är det förbjudet att väcka, av rimliga skäl!

Så kändes det nu, eller jag vet ju att jag får väcka honom men det känns snällast att låta bli. :)

Så jag satt och bara väntade på att han skulle vakna och när han gjorde det fick jag krama och pussa på honom en stund innan vi gick ut på en promenad. Jag var där hela dagen och GUD vad jag längtar tillbaka!

Men snart, snaaart!! 

17e juni ska jag jobba min första dag, samma dag som sjukskrivningen går ut ska jag dit.

De skrattade åt mig för jag kan inte låta bli att jobba när jag hälsar på. Nu är jag såpass bra i armen att jag kan hjälpa till med vissa saker men visst är det en bit kvar! Men jag kan inte låta bli när jag är där.

Underbara kille..

Fullkomligt älskar att lägga kinden mot hans mun och fråga efter en puss. Han plutar med munnen och det lät tom ett litet "smack" en av gångerna och det gjorde mig helt varm. Känslorna han framkallar går rakt in i både hjärta och själ!

Det är ganska kul när han INTE vill pussa oxå, då kan han spotta eller snabbt vrida undan huvudet och det kan se rätt kul ut. Då får man be om ursäkt och vänta på att humöret ska bli bättre igen. Han har sina stunder precis som jag! :)

Jag och Linnéa ska ju tatuera oss nångång så fort jag kan efter infektion mm och jag har fattat ett beslut.

Min ena fot tillägnas ju "Piff och Puff"! Det är ju bestämt sen länge..

Bestämt, pratat om och verkligen KÄNNT FÖR!

Sen har jag tänkt och tänkt och tänkt lite till..

Det som bara var en tanke jag skakade bort har växt till sej och känns nu helt självklar för mig.

På min andra fot eller insidan arm på handleden ska jag göra en taturering med initialerna D.E och ett hjärta intill.

SÄG INGENTING

jag vet!!!

Jag som ALLTID varit emot att märka sin kropp med namn på sin kärlek,vänner eller liknande.

"Komma här och dömma andra för att sedan synda själv javisst!"

Men det är inte riktigt så.. Jag tycker fortfarande att de som märker sig med sin kärleks namn mm är idioter, upp till var och en, alla har rätten till sin egen kropp ABSOLUT så varsågod.

Men JAG hade aldrig gjort det oavsett vad jag känner, just för att mina känslor för denna personen

kommer att ändras. Det är fakta! Till bättre eller sämre, mer eller mindre vet vi inte men jag vill inte chansa och sedan stå ledsen, sårad eller förbannad med hans jävla namn på höften!

Men oavsett hur mitt liv kommer te sig. Vart jag än bor, jobbar eller vem jag än blir så kommer han alltid vara densamma för mig, i mitt hjärta kommer han förbli den han är och honom vill jag bära med mig överallt. Men det kan jag inte! Inte fysiskt. Och någon gång tvingas jag kanske att släppa honom och bara tanken gör mig ont.

Men kan jag på något vis bevara honom i mig och på mig kommer det vara på riktigt, det går inte ta bort det som sätter sig på insidan och jag vet det men jag vill ändå ha något mer...
Tänk om jag blir senil!!?

Långsökt jag vet men då finns han ändå där. Med mig i allt jag gör.

Jag har tänkt och tanken gör mig glad.
Jag har bestämt mig och beslutet gör mig lugn.

Han är min stjärna och mitt lyckoljus i varje ögonblick och det var ödet som förde mig till honom eller förbannat bra tajming!?
Vem vet?


Hursomhelst, Jag hjälper bara "det där sk ödet" lite på traven!! :)


//Antz

Köer är fantastiskt..
Eller?
Jo men visst är det tröttsamt att sitta på Apoteket med nummer 187 och 177 får hjälp och de avhandlar ca 1 nummer i timmen, ok DÄR överdrev jag lite men ni fattar vart jag vill komma?

Nästa gång, sjukgymnastiken och jag är lite tidig. (ja du läste rätt, JAG tidig)
haha.. ialla fall så är det inte så dumt att sitta och läsa en tidning medans man väntar.
Vi klarar av köer och väntan olika bra beroende på omständigheterna som råder.

Idag satt jag och väntade på min tur. Lite småtrist men jag hittade en bok,
"Backpacker tips" PERFEKT att slötitta i.
Jag fastnade för ett kul kapitel, lysande helt enkelt och jag har ju minne som en guldfisk så jag ska dela med mej av lite som jag la på minnet.

Detta får du INTE göra i dessa länder:

Israel: Man får inte klippa naglarna under sabbaten.

Man får inte ta med sej björnar till stranden.

Inte heller cykla utan personligt tillstånd.

Saudi Arabien: Kvinnor får inte bli våldtagna, då riskerar de spöstraff.


Singapore: Sälja tuggummi.

Utöva oralsex om det inte råkar inträffa under förspelet.

Du får inte misslyckas att spola på toaletten på offentlig plats.

Storbrittanien: Inte dö i en parlamentsbyggnad.

Du får inte sätta ett frimärke av drottningen upp och ner, det är landsförräderi

Inte vara barbröstad i Liverpool om man inte säljer tropiska fiskar.

 Thailand: På måndagar får du inte köra bilar vars reg nr slutar på 1 eller 2, tisdag är det 3 eller 4. 5 eller 6 på onsdagar, 7 eller 8 på torsdagar och 9 eller 0 på fredagar.

USA: Får inte ta med ett lejon på bio i Baltimore.

Inte knuffa en älg ur ett flygplan i Alaska.

I Kalifonien får man ej cykla i poolerna och i Pittsburgh får man absolut inte sova på ett klyskåp!

Kina: Plugga på universitetet om du inte är intelligent.

Man får inte heller som bilist stoppa för fotgängare på övergångställen.

Max Ett barn i varje familj.

Detta var några av världens alla VIKTIGA regler.

Lägg de på minnet!

Eller i barnasinnet kanske....:)

//Antz  

Det var DET!
tusan så fort tiden går, kändes som jag nyss satt här och skrev på bussen till Gbg, då visserligen intill ett tjatandes psykofreak men ändå! :)

Nu sitter jag allså här igen, solen och jag skiner ikapp efter en helg där jag fått massa ny energi känner jag!

Härligt!!

Påminn mej dock nästa år att efter målgången vill jag ha massage på FRAMSIDA lår!!!
Ajajajaj...

Men träningsvärk är ju ett tecken på att man gjort något vettigt och det är ju nice.

Jag har kommit på mig själv med att vara lite besatt. Besatt är kanske lite väl starkt uttryckt men nåt i den stilen.. När jag satt ochväntade in min startgrupp, färdigstretchad och varm. Då kom jag på mig själv med att stirra gränslöst på allas löpardojjor!!!

Sjukt, jag granskar allas skor och hittar 1000 olika jag vill pröva. Vanliga skor rycker jag mest på axlarna åt men löparskor, UNDERBART..

Jag tröttnar inte heller och skulle jag ha ekonomi till det skulle jag ha mint 10 par åt gången hemma!

DET mina vänner, är något jag ska unna mig att alltid ha gott om ifall jag skulle råka bli rik eller gud förbjude gifta mej rikt en dag. Just den risken behöver ni nog inte grubbla så mkt på eftersom jag aldrig lär gifta mej!

Kände bara nu hur jag rös till av bara tanken! :)
Förlåt mamma,
tovigt hår med kåda i, sjukt mkt energi, kaxig pratkvarn med smutsiga kläder och INGET bröllop! 

Vart gick det fel någonstans? ;)

Ingenstans om jag får bestämma, jag är ju bara jag och det gör mig lycklig och lite smuts rensar magen!

Sen skulle inte massa heta löpardojjor extra försämra sinnesstämmningen precis!

Puss och Kram Sthlm nu kommer jag hem!!!




Lite diskret Tänd på alla cylindrar!!

Om man möts av hundratals underbara intryck under en helg, hur tusan ska man då

sammanfatta de på bästa vis?

Jag tycker det är jättesvårt men jag tänker ändå försöka! ;)

Jag hade INGA bra förväntningar på varvet, efter min brutna axel har träningen

gått allt annat än bra, trögt har det gått, jobbigt har det varit och tanken på 21km
gav mig nästan lite kvälvningar!


Men varvet innebär så mycket mer än att bara springa. Även om springandet i sej lätt är värt att åka
till Gbg för så ska jag erkänna att laddningen innan och pizzamyset och snacket med
kusiner och faster efteråt ger mängder med pepp!


Jag tänkte för ovanlighetens skull väldigt mkt på min uppladdning och hur kroppen
kändes. Jag åt en stadig mysfrukost med Malin och vi drack HELA tiden kändes det som.


(förutom då vi sprang på toa, givetvis! Eller vänta nu, var inte flaskan med även då?)


Jag hade bestämt mig för att stanna såfort jag inte kände mig okej eller fick ont men på
riktigt, de första 13 km kändes INGENTING!!!

Jag var inte ett dugg trött och det kändes som jag flög fram!
Underbart!!


Visst, jag sprang inte asfort men höll ett helt okej tempo. Det var ca 30 grader
i solen så för ovanlighetens skull stannade jag vid varje vattenkontroll!

De ni!!!! ;)
Jag kan inte dricka eller äta innan el under varvet men jag hällde vatten
över mej vid varje stopp. Så jag var genomblöt loppet igenom! ;)


Man känner sej nästan dopad när man springer, energin kommer från ingenstans, eller
från omgivningens pepp och sköna kommentarer. När vi kom till Avenyn var det tungt och varmt. Men då ser jag en kille på kanske 2-3 år som sitter och bygger
pyramider eller torn av vattensvamparna vi fått men som ligger utslängda längs
 med hela avenyn! Bara anblicken av honom fick mig att le och orka lite till!

Sen ska vi inte tala om naturens alla mirakel! Dofter, blommande träd, JA hela kittet!!
Kändes som jag log typ hela varvet!!

Här fanns en klocka och jag började räkna lite och försöka klura ut hur min sluttid skulle bli.
Nu var det 4 km kvar och 2 h blankt kändes inte orimligt så jag började jobba för det. Energin tog fart och jag sprang om och sprang om. Nu började
man se folk ligga längs vägen, totalt utslagna eller skadade. Det väcker en liten respekt för
värmen..


Jag hade ingen lust att stupa nu så jag lät fegheten och rädslan att min kropp skulle svika mig ta över lite av den envisa energin jag sprang på det sista.

Men jag gick i mål på 2 h 4 min & 45s!

FAN!!! är ändå första tanken, sämre än sist...
Men i efterhand, när min faster skällt på mig och jag sett hur många som
inte klarade genomföra loppet alls var jag GLAD!!!


JÄTTEGLAD ;)

Stolt över mina kusiner och faster som presterade kanon!

Massagen efter var nice, bananen likaså...

Tog mig stapplande tillbaka till bilen och efter välförtjänad dusch åkte vi till Jens och Emma och åt pizza!! Hungriga hjältar!! Mysigt i mängd...

Att umgås med min faster är bland det bästa jag vet, hon är min största förebild, hon och Gry Forsell :) Jag älskar hennes energi, livslust, kraft och förmåga att engagera sig så underbart hjärtligt i allt och alla! Jag älskar när jag liknar henne, men hennes sunda perfektion är svår att kopiera så jag nöjer mig med att försöka likna!

Efter mat och prat bar det av till Pippi och där vankades det utgång med henne och Sandra! De tre musketörerna tog på sej partyblåsorna och ägde dansgolvet, till kl 03.00 ialla fall då mina ben inte pallade mer!! =)

Nattamat och 3 h sömn innan det bar av till Kungsbacka och Sune och Faster!!
Där stod frukosten på uteplatsen och efter maten lastade Sune på cyklarna och vi åkte till Fjärås. (Ligger precis utanför Kungsbacka)

Där mina vänner, var det dagen till ära ett 50 km cykellopp som de härliga galningarna hurtigt skulle delta i. Jag vill ju inte vara sämre så jag hakade på. Jag skulle visserligen inte följa med hela varvet utan vända när jag lessnat. Så när "Musse" Mohammed cyklade om oss blev jag sur och vände! :)


Nej, jag cyklade faktiskt en mil och vände. Sen var det ytterligare drygt 1 mil hem. Sen cyklade jag vilse på kuppen så i slutändan blev det nog ändå 3 mil! ;)


Det bjöds på god lunch och rabarberpaj till dessert. Sen blev det guidad tur i Kungsbacka!

Ja.. nu var min första bok klar!! ;)
Förlåt men sedan starten igår har det bara bubblat av saker i mig som jag vill beskriva och berätta!!

Önskar ni kunde uppleva allt med mig men det går ju inte... :)

Jag har ialla fall njutit av ALLT, framför allt av min personliga seger mot årets tuffa motgångar.

Man kan bara man vill!! 

"Det man vill åstadkomma, KAN man åstadkomma"
/Gustav Svensson i "Svensson svensson" 

Och det ÄR ju sååå!!

Nu är jag glad, för jag är lycklig!

En mysig kväll kvar hos <3 faster innan jag tar mig hem till Sthlm imorn!

Min faster som BY THE WAY slog Stefan Holm igår!!!
Däremot slog den jäveln mej som sagt med 1 minut, EN LITEN MINUT..
okej 1 min är mkt på ett sådant lopp men ändå...

jaja, kommer tid kommer vår!! =)

   

Ni har fattat att jag haft en MYSIG helg va?! haha..


Om ni orkat läsa hit, PUSS PUSS

//Antz

Ojoj..

Det blev inte mkt skrivet under min visit till BÄSTkusten.

Känns inte så viktigt att ge er en detaljerad beskrivning heller men det var en bra

vecka med fest, skratt, bugg (armen var inte så glad åt detta efteråt), 4-hjuling och

2010´s första DOPP!!!

Nice :)

Jag tog 4-hjulingen till Björnäsbryggan och badade och solade en eftermiddag

Mysigt..

Galet hur underbart det är att bara ligga ensam på bryggan, höra havets kluckande och en båt på avstånd

doften av salt, förväntan på sommaren och inte förväntan på sommaren nära

men ändå för långt bort för att ta på..

Sånt kan jag sakna..

Men det vet ni ju redan att jag gör.

Men hur härligt det än var att åka ner var det skönt att komma hem igår! :)

I Sthlm är det SOMMAR, just nu ialla fall :)

Jag var på sös idag. Läkaren som opererade mig kan inte fatta

att jag har så bra rörlighet i armen och han har opererat MÅNGA

Så han bad att få filma min arm när jag rörde den på olika vis!

Känns skitbra!! 

Ibland går det bra! Men det har inte kommit gratis, även om jag hade en bra grundfysik som säkert

hjälpt mig på vägen har det fan inte varit lätt alla gånger. Men nu är jag på rätt väg och om en månad är jag tillbaka hos min älskling!! <3

Min läkare är rätt skön, det första han gjorde var att totaldissa tejpen jag hade som solskydd på ärret.

"Det där va inte snyggt, hittade du inget värre?"

Hej på dej oxå garvade jag

När han letade upp min journal på datorn frågar han helt spontant när jag ska börja plugga

???????????

Vad?

Han tyckte inte att man kunde vara personlig assistent hela livet, GIVETVIS

Nähä! skrattade jag

Jag börjar plugga när jag vet vad jag vill bli, det känns ju skitdumt att plugga 5 år, sätta sig i skuld ochsen komma på att detta var något jag absolut INTE ville göra.

Han tyckte ändå att det var dags att plugga.

Det kändes som det hela handlade om status, den typen av status jag skiter fullständigt i och inte påverkar min lycka eller vad jag värderar här i livet.

Jag tittade på honom o sa enkelt.

"vad är viktigast när du dör? Hur lycklig du är och har varit eller vad som står i ditt CV?"

Jag har inget behov av att bli läkare, proffessor eller vad han nu tänkt sig. Allt jag begär i livet är att få vara lycklig, gärna frisk och inte utfattig om det går för sig men det där andra, vilken bil jag kan köpa eller vilken yrkesroll jag besitter? HA!  Det finns ingen som kommer tacka mig att jag pluggade eller tog ett flådigt jobb för att jag kunde eller borde. Inte någon.. Det är möjligen så att det är andra människor som kommer prata om mig. Oavsett hur jag beter mig kommer människan alltid att skvallra, det är så vi fungerar och jag tänker inte fatta beslut i mitt liv för andras skull, ALDRIG

Han skrattade.

Han ville väl och visst vill jag plugga.

NÄR JAG VET VAD JAG VILL JA!!

Jag gillar honom ändå, han är en duktig läkare och

det känns bra at fått träffa han som opererat mig och kunna fråga det jag vill.

Imorgon åker jag till Göteborg och på lördag är det Gbg-varvet.

Om det säger jag inget, då har jag inget sagt!

Men nu ska jag snart kojsa!

NICE

Puss puss//Antz

Skam den som ger sig!!

Jag vet att jag inte borde blogga nu, jag sitter i trosor och linne, håret på haj svaj (allt i sin ordning) och jag ska snaaart åka till BÄSTKUSTEN  =)

Jag vet även att mamma skulle skrika på mig att sluta om hon såg, precis som Puff om hon sett mig sitta här MEN hon sover, jag vet för jag frågade henne om kaffe förut och då sov hon så om jag inte väcker björnen ska nog detta gå fint! ;)

Jag vaknade, drog på mig träningskläderna, satte igång musiken och gav mig ut och sprang.

Sedan olyckan har det fan inte varit lika kul och skönt som annars. Första typ 3 km har varit så tunga! Hemskt,aldrig varit med om liknande..

Tack kära arm och pencillin för att ni pajar en kondis som varit bra sedan 3:an!! Jävligt tack!!

Jaja, lätt att skylla på det tänker ni men faktiskt, det har aldrig varit såhär för mig att träna. Tungt ett tag i början beroende på dagsform, ABSOLUT, men detta är inte samma känsla..

Givetvis sprang jag en timme redan första dagen efter olyckan och vägrar ju stanna och gå. Det är inget fel när andra tar det lugnare eller stannar men jag är så inställd på att aldrig göra det! Sjukt? Ja kanske det men det är min kända envishet som talar!

Den envisheten min mamma tror kommer bli min död men som jag tror är tacken för att jag fortfarande lever!

Mamma borde tagga ner lite och jag kanske borde inse att jag har begränsningar.

HEMSKA tanke...

Men nu till dagens syfte, Det var inte så jobbigt idag!! YES

Jag orkade även göra mina andra + övn och sprang allt jag kunde en kort sträcka!

Underbart!!

Gahhhaa nu är Lena här och jag har inga byxor på mig!!!

Fan, visst visste ni att detta skulle hända!

hahaha, fan jag är ju otrolig, men ganska härlig!! ;)

Ses på kusten

over and out!

//Antz   

Imorrn bär det av till BÄSTKUSTEN

Det ska bli riktigt, riktigt nice!!

Min mormor vet inget, ska överaska henne, det ska bli kul!

Hon brukar vara tacksam att lura, ;)

Vet inte riktigt vart jag ville komma med detta inlägget egentligen??

Ingenstans kanske, bara påminna mig själv om att jag imorgon eftermiddag kommer kunna känna doften av salt, hav och premiärspringa barfota på klipporna!


UNDERBART


Men nu ska jag sola vid min sjö, simma senare idag och sen borde jag packa, borde var det ja..
kanske, ja antagligen hittar jag på nåt jag anser vara lite vikigare, eller roligare kanske helt enkelt!



ciao
//Antz 

Kom hem imorse och kände mej glad..

Inte bara "glad" utan JÄTTEGLAD!! Utan nån speciell orsak, eller

kanske just det, många små men viktiga orsaker tillsammans.

Det var längesen jag kände att jag på riktigt log mot hela världen oavsett hur den mötte mig,

sen är det klart att alla log för vem kan inte le tillbaka mot nån som praktiskt taget säger

"Jag älskar dej" med blicken till alla hon möter?

Jag tog på mig kläderna som låg närmast efter jag fikat på altanen, kläderna

bara kändes RÄTT, det är inte varje dag!

Jag åkte in till stan och världen fortsatte le.

Åt lunch med en god vän, på en solig takterass blev det sushi,

JAG ÄLSKAR SUSHI

Efter lunch åkte jag till Solna.

Det finns en kiropraktor som kommit på en metod så att personer med spasmiska

handikapp ska, med hjälp av elektroner med ström kunna slappna av i musklerna och

på så vis ska hjärnan kunna fokusera på andra saker eller "väcka" resten av kroppen

och kanske vila mer i sinnet..

Kom dit, min älskling sov. Vi lyssnade på vad "Fredrik" (kiropraktorn) berättade och sedan vaknade

Danne. Då satte Fredrik elektroner på ben och armar. Direkt strömmen slogs på började det hända

grejer. Jag kan ju inte låta bli att hjälpa till och vara nära

honom hela tiden så de andra skällde lite på mej att jag inte vilar armen men jag

kan inte låta bli honom. ;)

Han tittade på mig hela tiden och jag pratade hela tiden så han skulle förstå allt som hände.

Jag saknar honom..

Om ni bara visste hur underbart det är att lukta, krama och pussa och bara känna

hur han förstår..

När han tittar och ser så nöjd ut, ja det värker i bröstet på mig.

FAN alltså vad jag saknar..

Efter bara en liten kort stund började det hända grejer med Dannes kropp!!

FANTASTISKT

Att det på riktigt funkar!!

Fredrik tyckte det kändes ännu mer "nervöst", viktigt eller pressat att visa med Danne att det

funkar när han såg hur mycket HJÄRTA det var inblandat.

Det kändes i rummet, Vi i personalen älskar alla Danne och familjen är ju familjen,

ni förstår ju själva..

Jag satt och höll i Dannes hand och sedan fick jag prova sträcka hans arm som vanligt

och jag kände hur mjuk och avspänd han var.

Ni fattar inte lyckan och lättnaden av att äntligen se nåt som så tydligt funkar!!

 Okej, jag erkänner..

Jag började gråta, massor!

De andra likaså.. Vi satt där och skrattade och grinade ihop och jag bara kramade honom

och sa hur bra han skulle bli och hur stolta vi är över honom!

Det kändes som han tittade på mej typ hela tiden där inne och höll mig i handen.

Det kändes som jag med min röst kunde lugna honom när han inte riktigt förstod vad som hände.

Mycket av det som jag tror händer kanske bara finns i mina fantasier men då kan dom väl få finnas kvar där, det mår väl ingen sämre av?? Absolut inte jag..

Själva behandlingen gjorde UNDERVERK och det märktes på hela honom..

När jag sedan skulle gå bad jag om en puss och när jag fått den och sagt honom hur mycket

jag älskar honom och pussat honom åkte jag in till stan..

Men vilken dag..

Mitt hjärta har fått styra hela dagen, "hela" veckan och helgen som gick..

Det lönar sig när hjärtat får säga sitt, så håll inte tyst om hjärtat har något att säga,
 det som vill sägas kanske inte alltid passar sej eller det kanske är jobbigt,

 
men ärligt talat

 

vad gör det om 100 år när allting kommer kring? 

Nu ska jag fika med Hedda och en bättre avslutning på en underbar dag får man leta efter!!



Puss och LE!!!!



//Antz